På det förra året hade vi tvillingkompisar på besök. En familj med tvillingar som vi, som jag lärt känna via den tvillinggrupp jag själv tvingade mig till. Det är ju trots allt skillnad på att få två på en gång mot att få en i taget.
Det är skönt att ha några som har samma situation som en själv. Dubbelt upp och resten i håret. Det är skönt att få besöka och få besök av några som har det lika dant. Inga ursäkter, inga frågetecken, man bara förstår. Ebba och Philip är bara ett par månader äldre än Agnes och Ludvig, vilket innebär att båda våra hem är säkrade på samma sätt. Vi behöver med andra ord inte springa efter dem hela tiden utan allt är under kontroll.
Jag tror vi alla ändå hade ställt in oss på ett smärre kaos. Det kan ju lätt bli så när det är fyra ungar i samma ålder på samma ställe. Fyra ungar som innehar en ålder där man inte leker med varandra utan pinkar revir och säger att det är MIN hela tiden istället. Trots smärre incidenter av MIN landade vi ändå smärtfritt vid bordet. Likväl som tvillingparen senare sprang runt fritt medan vi slutförde måltiden.
Hör och häpna. Lagom till desserten gjorde vi en chansning och frågade om de ville kolla på film. Japp, nickade alla fyra samstämmigt. Som fyra små underbara söta ljus satt de sedan och kollade på film medan vi kunde äta upp efterrätten i lugn och ro och faktiskt hålla en vuxenkonversation. Det ni!
Det måste vi verkligen göra om snart igen!
MIAS TWINS 